Centraliserade modersmålsenheter behöver en rektor, INTE en enhetschef

Runt om landet finns en tendens att centralisera modersmålsundervisning och studiehandledning. Det är ett positivt steg framåt. Modersmålslärare, särskilt de som har mindre språk, förflyttas dagligen mellan skolorna, de undervisar och studiehandleder på så många som fyra skolor på en och samma dag ibland. Med en centraliserad organisation får alla modersmålslärare och studiehandledare tillhörighet till en organisation som är deras. De får en skolledare som tar hand om dem. De har möjlighet att träffa varandra varje vecka i gemensamma APT. Hos oss i Ängelholm är det på måndagar. Då jobbar vi med skolutveckling, fortbildning, värdegrundsarbete och kvalitetssäkring. 

 
 

Jag har förstått att man hittar lite olika lösningar på vilken struktur en sådan, centraliserad organisation ska ha. Ska man ha egna lokaler? Inte egna lokaler? Ska man ha en enhetschef som ledare, eller en biträdande rektor som ledare, eller kanske en rektor som ledare? Debatten handlar om att man inte riktigt har bestämt om centraliserade modersmålsenheter är skolor eller kanske något annat? Argument som framförs är att en elev kan inte ha två rektorer som ansvarar för den. Men en lärare behöver absolut ha en rektor som pedagogisk ledare. Utan undantag.

Här nedan kommer beskrivning på rektors uppdrag vs biträdande rektors uppdrag vs en enhetschef uppdrag:

 
För mig är det utan tvekan klart att en centraliserad modersmålsenhet behöver en rektor. Inte en enhetschef. Inte en biträdande rektor.

Nu ska jag förklara varför.

En verksamhet är så stark som sin svagaste länk. Modersmålsverksamheten är dagens skolas svagaste länk, det kan vi inte blunda inför. Den har flest obehöriga lärare som behöver handledas i sin egen pedagogiska utveckling, samtidigt som de undervisar sina elever i modersmål och studiehandleder dem. Varken biträdande rektors roll eller enhetschefens roll regleras av Skolverket eller skollagen. Genom att anställa enhetschefer och biträdande rektorer som chefer på modersmålsenheter bekräftar man att modersmål och studiehandledning inte är riktigt något som tillhör den svenska skolan och regleras av den på samma villkor som resten av skolverksamheter.

Man bekräftar att pedagogisk ledarskap inte är något som modersmålsledare och studiehandledare behöver ta del av.

Man bekräftar att vi inte tar vår egen skola på allvar. Så vill vi inte ha det. Skola är viktig och det finns ingen plats för tolkningar kring det. Är man ledare för pedagogisk personal då ska man vara rektor. Punkt slut.