Söder - den vackra, snälla och utmobbade stadsdelen i Helsingborg

Jag har i hela mitt liv haft någon sorts speciell dragning till underdogs. Till personer och situationer som vid första åsyn verkar vara i underläge, de svagare, de som det är rättfärdigat att tycka synd om och förkasta när grupptrycket tränger sig på. Jag börjar bli mer och mer medveten om denna dragningen som har präglat mig under mitt liv och kan sätta finger på exakta situationer där jag drogs till underdogs och situationer där jag valde att utsätta mig själv för en underdogsituation där det var jag som automatisk hamnade i underläge, på egen  bevåg.
 
Det allra senaste i min palett av underdogserfarenheter är mitt flytt till Söder i Helsingborg. Den vackra, underbara, invandrartäta, snälla och utmobbade stadsdelen i Helsingborg som alla gillar att vara rädda för, som alla gärna tar avstånd ifrån, samtidigt som de påstår att de bara äääälskar den, men varnar sina barn att gå ditt på kvällen. 
 
Där bor jag nu. med min sambo och min son. På femte våningen i en nyrenoverad fyra, 300 meter från jobbet - ljud från fruktmarknaden kommer inte upp till oss, men vi ser allt genom våra fönster. Och med allt menar jag inte något speciellt. Bara mycket liv och rörelse och männsikor och fåglar, barnvagnar, mammor, torghandlare, cyklister, shoppingvagnar, rökande individer och inte så många hundar.
 
 
Idag debatterade man på Helsingborg Live den otrygghet som många känner och som är konstruerad på något annat än fakta som går att få fram från olika statisktiska undersökningar. En forskare från Lunds Universitet, en politiker och en journalist satt i panelen och samtalade. Det framkom att de som är MINST drabbade av brottslighet i vårt samhälle idag är äldre kvinnor. Det är också äldre kvinnor som är MEST rädda för att gå ut på kvällen själva. Hur hänger detta ihop? Finns det kanske en förväntning hos oss att om en är kvinna och i en viss högre ålder, att det automatsikt ska finnas en uttalad rädsla för att vara ute på natten själv? Om man har "vett i huvet", så att säga. Uppfyller kvinnorna denna förväntning utan att tänka efter för att inte bli stämplade som konstiga? Är det grupptrycket som gör att vi låtsas vara rädda för stranger-danger även om statistik visar att vi verkligen inte behöver vara det? 
 
Så här i valtider är det bra att vara medveten om att den politiska debatten i vårt vackra land målar upp en icke existerande otrygghet och sig själva (oavsett vilken sida det är) som den som ska öka tryggheten. "Vi ska rädda dig, rösta på oss". En politisk debatt som heter "INTE duga". Bra att ha detta i åtanke nu, innan valdebatt sätter igång på allvar. När du börjar känna dig otrygg och letar efter orsaker till det på något annat ställe än i din egen världsbild, din egen människosyn och i ditt eget hjärta.