Hur motivera min elev att studera?
I helgen befann jag mig i Kroatien där jag bland annat möte min barndomsväninna Dolores. Ett möte som börjar bli en tradition - en kaffekopp på något tyst ställe där vi kan samtala om både innan och nu, och uppdatera varandra om nytt som hände sedan den senaste kaffekoppen.
Dolores råkar vara moderator för ett TV-program i Kroatien som heter "Ucionica". Oversatt till svenska skulle programmet heta "Klassrum" och det tar upp aktuella teman inom det kroatiska utbildningsväsendet genom att bjuda in gäster verksamma inom den aktuella skolverksamheten och samtala med dem. Ett bra programkoncept som bjuder på en hel del nyttoinformation, särskilt för mig som inte har mycket att göra med den kroatiska skolan nuförtiden.
Hon berättade för mig att en av kommande teman i programmet blir hur man motiverar eleverna att studera - ett huvudbry som alla länder och alla skolor kontinuerligt möter och som återkommande tas upp i olika konstelationer, former och medier.
I min lilla multikulturella bubbla förstodd jag ganska snabbt att den kroatiska skoldebbaten som förs vid Adriatiska Havet liknar i mång och mycken den svenska - man ifrågasätter det som görs i klassrummet, man strävar efter att skolan ska vara den naturliga förebild för samhällsutveckling, man konstaterar ledset att den inte är det, man försöker reformera och gör vissa nöjda, andra missnöjda... vi vet redan hur det går till, ur egen erfarenhet från gula rapsfälten.
Då jag bara älskar enkla "steg 1 - steg 2 - steg 3" - listor, här kommer en om hur man motiverar eleverna som tog form under kvällen och finputsades på Amsterdam Airport Schiphol dagen efter. Mest för min egen skull, som enliten repetition, men ifall någon mer kan ha nytta av den - varsågod - be my guest.
Sä här motiverar jag min elev att studera:
1. Jag litar på min elevs förmåga. Jag har uttalat hög förväntning på eleven. "Du fixar det visst."
2. Jag har inför eleven uttalat stor förståelse om de höga förväntningarna inte uppfylls på vägen. Det är ingen katastrof om eleven inte når ända upp till den höga förväntningen. "Du gjorde bäst du kunde och det räcker."
3. Jag bekräftar eleven när den har en svacka. Eleven orkar inte just nu - inga problem - "Gå gör något annat, kom tillbaka om en kvart, vi fortsätter då." Inlärning kan inte göras på beställning, alltid lika snabbt och effektivt.
4. Jag lyssnar på min elev. Är det något som oroar eleven - jag låter den prata färdigt om det - ibland kan ett sådant samtal vara dörren till bättre förmåga att fokusera.
5. Om min elev misslyckas med uppgiften vid bedömningen - ingen katastrof - "Gör om, gör bättre, tills det duger för det betyget vi siktar mot för dig".
6. Jag frågar min elev redan i början av kursen vilket betyg den satsar på. Då kan alla bedömningssamtal mellan eleven och mig konstruktivt handla om hur skiljer sig det eleven presterar från det eleven behöver prestera för att uppnå det önskade betyget.
Och till sist - jag får aldrig glömma - det finns inga lata elever. Det som jag möter är elever som inte vet hur de ska göra för att nå framgång. Det som de möter är en stressad lärare som inte riktigt känner att hon har tid med var och en. En dålig kombo som jag målriktat kan jobba på att bygga om.
Relationsbygge är det viktigaste jag som lärare kan satsa på i mina elevgrupper. Ur goda relationer kommer allt annat gott. Låt oss det göra till prio ett inom hela svenska skolan - realtionskapande framför allt. Mycket kommer att följa på köpet.
Med det menar jag inte att vi inte redan gör ett bra jobb med relationsskapande - men låt oss göra det ännu lite bättre och med ännu fler elever!