sCOOLa tankar

I Sverige finns 2 grupper av människor som är särskilt utsatta. Den första gruppen är ensamma handikappade som inte kan tala svenska. Den andra gruppen är ensamma äldre som inte kan tala svenska.

 

Den särskilda utsattheten är tredimensionell: den ligger i faktum att personerna är:

ensamma

handikappade/gamla och i o m det på samhällets marginal

har ej förmåga att kommunicera med samhällets instanser på ett tillfredställande sätt

 

Dessa två grupper av människor är i behov av kontakpersoner som ska kunna tala modersmål med dem.

 

Tyvärr finns inte många sådana kontaktpersoner att tillgå. LSS och Socialförvaltningar riket runt söker med ljus och lykta efter dem - utan att hitta dem. Därför behöver vi i samhället insatser som ska styra upp detta letandet av kontaktpersoner som passar dessa specialla uppdrag.

 

Frågan som följer är: var hittar man kontakpersoner som talar målsmans modersmål och som har tid, kraft och motivation att egna sin tid åt att, för en blygsam betalning, umgås med ensamma gamla och handikappade som inte kan svenska?

 

Där  man inte hittar de är bland redan integrerade invandrare som har ett, ibland två jobb, de som redan har hittat sin plats under solen i det svenska samhället.

 

Där man inte letar är bland stundenter på SFI, vuxenutbildningen, högksolan och universitet. Högskole- och universitetstudenter behöver extra pengar, SFI- och vuxentubildningstudenter behöver både pengar och utöka kontaktnät. Därför är det i den målgruppen kommunerna behöver söka sina kontaktpersoner för denna särskilt utsatta grupp och helst förbereda dem med en kort kurs på några timmar som ska handla t ex om:

• Kontaktpersonens roll-historiskt
• Värdegrund
• Lagar som styr verksamhet
• Sekretess
• Professionellt förhållningssätt